Hur förhåller sig utvecklingen av den IT-stödda distansutbildningen i Sverige till omvärlden?

http://www.flickr.com/photos/reallynuts/4228018531/sizes/z/in/photostream/

När Sverige satsade på IT-stödd distansutbildning var ett av målen att bredda rekryteringen till högskolan. I dag 10 år senare kan konstateras att det handlar mer om livslångt lärande och fortbildning än om att öka representationen från olika studieovana grupper. Sveriges utveckling finns beskriven i ett tidigare blogginlägg (16/12-2010). Ett flertal länder har haft en liknande utveckling Norgesuniversitetet, Swiss Virtual Campus, Virtuelle Hochschule Bayern, Finnish Virtual University, Joint Information System Commitee (Storbritannien), SURF-foundation (Holland) är några exempel på myndigheter och organisationer som bildats för att stödja kvalitativ och kvantitativ utveckling av distansutbildning. I Sverige, Finland och Schweiz har man valt att lägga ned eller minska det nationella stödet, medan man i Holland, Storbritannien och Norge fortsätter att finansiera nationella organisationer/myndigheter. I Holland, Storbritannien och Finland har man dessutom gjort strategiska satsningar att bygga upp nationella öppna (distans) universitet.

I ett globalt perspektiv är det kanske satsningar på de öppna universitet som fått störst betydelse, i alla fall vad gäller breddad rekrytering. Ett exempel är: Indira Ghandi National Open University, Indien som med sina ca. 3,5 miljoner studenter är världens största lärosäte. Det är också i Asien och Afrika som den riktigt stora utvecklingspotentialen finns. I Indien vill myndigheterna öka övergången till högre utbildning från dagens 14 miljoner till 40 miljoner år 2020 – med en ökning från dagens 24% distansstuderande till 40%, och i Tanzania räknar man t.ex. med en tredubbling av studentantalet från 2009/10 till år 2025 och.

I många länder handlar satsningen på distansutbildning om breddad rekrytering till högskolan, men i vissa länder, mest utmärkande är kanske Australien och storbrittanien, så är distansutbildningen också en viktig exportprodukt. Storbritannien har gjort stora mer eller mindre lyckade satsningar på distansutbildning som exportvara. En av de mest kända är UK e-university som till en kostnad av 63 miljoner pund värvade blott 900 studenter innan projektet lades ner 2004 medans Open University UK som med ca. 180 000 studenter är Storbritanniens största lärosäte. I en studie från Sloan Foundation svarar 63 % av tillfrågade institutioner i USA att distansutbildning är affärskritisk verksamhet.

Källa: Kartläggning av distansverksamheten vid universitet och högskolor (2011), Rapport 2011:2R, Högskoleverket.

Begreppet användbarhet

Enligt ISO-standard 9241 definieras användbarhet som:  ”the effectiveness, efficiency and satisfaction with  which specified users achieve specified goals in  particular environments.“ (Dix, Finlay, Abowd, Beale,  1998). För en webbplats innebär detta att den ska stödja besökarna i det ärende de besöker webbplatsen i.  Målet är att besökarna ska kunna utföra sitt ärende, få svar på sina frågor på  ett ändamålsenligt, effektivt och tillfredsställande sätt. Webbplatsen  ska också ha ett utseende som ger en positiv upplevelse,  både vad gäller funktionsdesign och estetik.

(…) I Dix et al., (1998) beskrivs olika användbarhetsprinciper.  Principerna kategoriseras i tre grupper: lätt att lära,  flexibilitet och robusthet.  Användbarhetsprincipen ”lätt att lära” innefattar  egenskaper som gör att man snabbt förstår hur  webbplatsen ska användas och hur man kan dra maximal  nytta av den. Detta skapas genom att göra webbplatsen  enhetlig och förutsägbar, bland annat genom  användning av standarder för webbplatser vilket får  användaren att känna igen sig.

Man kan förenkla navigering och lättlärdhet genom att  samla alla element som har någon koppling till varandra.  Genom färger, former och linjer styr man användarens  perception i enligthet med staltpsykologiska teorier  och underlättar interaktionen med webbplatsen.  (Andersen, 1998).

Av Krug (2000) beskrivs enhetlighet via begreppet  ”persistent navigation”, vilket kan uppnås genom att  utforma startsidan och dess länkade undersidor så lika  som möjligt. På så vis framgår det tydligt till användaren  att han/hon fortfarande befinner sig på samma  webbplats. En annan delfaktor i detta sammanhang är  hur webbplatsens olika knappar är placerade. På senare  tid har det blivit något av en konvention att placera  exempelvis hjälpknappen till höger i webbplatsers  menyer. Detta fungerar då som ett ytterligare stöd för  användaren som slipper ägna värdefull tid åt att söka  efter denna funktion (Krug, 2000).

Flexibilitet innebär att en användare inte ska vara onödigt styrd i sitt sätt att interagera med systemet. Det kan t ex handla om att göra flera saker samtidigt justera gränssnittet efter egna behov eller att kunna utföra en uppgift på olika sätt (t ex göra en bokning via Internet eller telefon) (Dix et al., 1998).

Principen om robusthet handlar om att användaren hela tiden ska kunna se och förstå vad som händer på webbplatsen, vilket hjälper användaren att uppnå sina mål och att kunna rätta till eventuella fel som uppstår. Dessutom är det viktigt att webbplatsen stöder de uppgifter som användaren efterfrågar. Webbplatsen ska innehålla den funktionalitet som användare förväntar sig i anslutning till den aktuella uppgiften. (Dix et al., 1998).

Ett sätt att öka robustheten är tydlig återkoppling på genomförda handlingar. Ett exempel är att användaren ges en tydlig indikation på att han/hon kommit till en länkad undersida när användaren klickar sig fram på en  webbplats. Ju snabbare feedback desto bättre, eftersom  användaren då fortsätter interaktionen med en känsla av kompetens och egenkontroll. Om handlingen i stället präglas av dålig respons är risken stor att individen tror att handlingen inte genomförts korrekt. Det kan leda till att individen tappar intresset på grund av brist på förståelse och egenkontroll (Deci & Ryan, 1987).

Från ”Ticnet – en användarstudie”, Bidner, Kallioinen, Kim, Paulsson, Ulfvarson och Zällh (Vad gör ni idag?). Inlämningsuppgift i MDI2D1406, KTH. Modifierad för publicering utanför sitt sammanhang.

Begreppet distansutbildning

I högskoleverkets kartläggning av distansverksamheten vid Sveriges högskolor uppdagades ett ganska stort problem: vad ska räknas som distansutbildning. Högskoleverket frågade t.ex. om hur mycket resurser lärosätena satsar på sin distansutbildning. Problemet var att samma IT-pedagogiskt stöd lika gärna kunde stödja traditionell campusförlagd utbildning.

Statistiskt sett baseras den officilla statistiken på det som lärosätena rapporterar in som distansutbildning efter definitionen ”Utbildning där lärare och studenter i huvudsak är åtskilda i tid och/eller rum”. Här räknas webbaserade utbildningar in såväl som utbildningar förlagda vid lärcentrum – distans från lärosätet.

men är en lärcentraförlagd utbildning distans för studenten? Förmodligen inte. Studenterna är inte åtskilda i tid och/eller rum, de måste träffas för föreläsningar (där läraren kan befinna sig någon annan stans). Därför behövs ett tydligt beggrepp för presumtiva studenter så att de vet hur undervisningen kommer att bedrivas. Hur mycket distans i tid och rum de kan förvänta sig.

Ett av de bättre förslagen på området kommer från I. Elaine Allen och Jeff Seaman i rapporten Learning on Demand, Online Education in the United States, 2009. Bilden nedan är därifrån:

 

Kort om utbildningsdatabaser, tekniska hinder och önskemål inför delning av studera.nu och antagning.se

PM 2011-02-15

Inledning
De flesta universitet och högskolor tillhandahåller sina utbildningar så att myndigheter och företag kan hämta och presentera dem i sina egna webbtjänster. För att alla utbildningsanordnare ska skicka samma information används en metadata standard kallad EMIL.
Idag hämtas lärosätenas kursutbud primärt av VHS som använder dessa för blivande studenter ska hitta rätt utbildning för att sin högskoleanmälan. Även Skolverket, Metro nya medier och Studentum använder sig av EMIL-beskrivna utbildningstillfällen.
Skolverket har (haft) ett nationellt uppdrag att samla alla utbildningar i det Svenska utbildningssystemet. Uppdraget har resulterat i en nationell databas, s.k. SUSA-navet, och presentation på webbsidan http://www.utbildningsinfo.se. Metro nya medier hämtar utbildningstillfällen från SUSA-navet för sin webbplats http://www.allastudier.se.

Från inhämtning av utbildningstillfällen till presentation i webbtjänst och antagningssystem
Utbildningsanordnarna ansvarar själva för märkning av sina utbildningstillfällen och de system som genererar EMIL XML-filer. De tillhandahåller en länk där utbildningstillfällena kan hämtas av andra.
Skolverket och VHS har nav som hämtar utbildningstillfällen. Från naven kan ett samlat utbud exporteras till olika presentationswebbtjänster. Se figur 1.

Figur 1: Vägar för hämtning och presentation av utbildningstillfällen
Den mest affärskritiska vägen ovan är den från inhämtning av utbildningstillfällen från universitet och högskolor till antagningssystemet (NyA). Fel i inhämtning etc. kan resultera i att utbildningstillfället inte är sökbart.
Förvaltning av EMIL-standarden
Standarden som används för att säkerställa så att alla utbildningsanordnare lämnar liknande uppgifter (så att webbtjänsterna kan systematisera presentationen av dem) kallas för EMIL, Education Information Markup Language. Initiativet till samarbetet togs av de myndigheter som hade intresse av att presentera ett samlat utbud av utbildningstillfällen. Under de år som EMIL-arbetet pågått har t.ex. Skolverket, Verket för högskoleservice (VHS), Högskoleverket, Arbetsförmedlingen, Myndigheten för Sveriges nätuniversitet och NSHU, Myndigheten för skolutveckling, Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) deltagit.
Fram till 2008 leddes arbetet av Myndigheten för skolutveckling som i sitt regleringsbrev hade till ansvara att samordna standardiseringsarbete inom utbildningsområdet. När myndigheten avvecklades beslutade deltagarna i EMIL-arbetet att standarden skulle bli en officiell Svensk standard och att samarbetet skulle förläggas till SIS (Swedish standards institute). Idag deltar VHS, Högskoleverket, Skolverket, Arbetsförmedlingen, Metro nya medier, Studentum och Folkhögskolorna informationstjänst i arbetet.

Öppen data och PSI-direktivet
Den 1 juli 2010 trädde lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen i kraft. Lagens har som syftet är att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta medborgares och företags användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter. Vidare ska lagen förhindra att myndigheter fattar beslut om villkor för användning av handlingar som gör att konkurrensen begränsas.
EMIL-standarden är en öppen standard och uppgifterna som utbildningsanordnarna lämnar kan hämtas och presenteras av vem som helst. Skolverket har öppnat SUSA-navet för privata aktörer som Metro nya medier och Studentum hämtar EMIL-data direkt från lärosätena.
Frågan är på vilken nivå i flödet datat ska göras tillgängligt. Ha figur 1 i minnet, datat är fritt tillgängligt från respektive uppgiftslämnare och Skolverket har öppnat upp även det samlade navet. Kopplingen till antagningssystemet är inte öppet. Dit kan besökaren endast komma via VHS utbildningsdatabas.

Ett sista tekniska hinder för ökad service
I takt med att mer och mer information görs tillgängligt i olika register finns möjligheter att komplettera utbildningsdatabaserna med annan information. Högskoleverket har t.ex. identifierat kvalitetsutvärderingar, arbetsmarknadsprognoser och olika enkätresultat som möjliga att presentera tillsammans med utbildningsutbudet. I slutet av 2008 formulerades Högskoleverket ett ”önskat läge” med tankar kring hur utbildningsdatabasen kunde vidareutvecklas och kompletteras med annan information. Förändringarna var inte möjliga inom ramen för studera.nu-samarbetet. Dels för att det inte har varit förenligt med VHS uppdrag från lärosätena – motiverat med att alla utbildningar ska presenteras likvärdigt för att inte förfördela någon i antagningssystemet och dels för arr det var kostsamt och omständligt systemtekniskt då utbildningsdatabasen är en integrerad del av NyA.
Den centrala antagningen för universitets- och högskoleutbildning är unik även i Sverige. Ingen annan skolform har denna lösning. Idag är den största nationella databasen för utbildningstillfällen på universitets- och högskolenivå en integrerad del av detta antagningssystem. Konsekvensen av detta har blivit att Högskoleverket som vill presentera annan information tillsammans med utbildningstillfällena får skapa en egen webbtjänst.
Den täta kopplingen mellan utbildningsdatabas och antagningssystem får en konsekvens till. Det går inte att komma förbi utbildningsdatabasen i NyA om man vill anmäla sig till en universitets- eller högskoleutbildning. Andra webbtjänster kan bara skicka en (1 st) utbildning i taget till utbildningsdatabasen i NyA, för att därifrån göra sin anmälan. Det är alltså omöjligt för en blivande student att göra hela sitt urval i andra tjänster än i utbildningsdatabasen i NyA.
Det vore önskvärt att från andra webbtjänster kunna skicka flera utbildningstillfällen till NyA och skicka dem direkt till antagningssystemet (till inloggningsrutan eller skapa konto-rutan). Se figur 2.

Figur 2: Önskade kopplingar – att kunna gå direkt till antagningssystemet från olika utbildningsdatabaser.

Konkurrensen är klart begränsat mellan de webbtjänster som presenterar utbildningsinformation när anmälan till utbildningarna bara kan göras på ett bra sätt från antagningssystemet självt.

Myndighetsöversyn för högskolemyndigheterna (igen)

I morse, 9/6, beslutades att Högskoleverket och Verket för högskoleservice samt Internationella programkontorets uppdrag fördelas på två helt nya myndigheter. En av de nya myndigheterna ska ansvara för det som Högskoleverekts utverderingsavdelning, juridiska avdelning och till största del, analysavdelning gör. Till denna myndighet kommer administrativt stöd (och information och IT) finnas kvar. Uppdraget har tilldelats en utredare som ska genomföra den organisatoriska förändringen senast 2013.

Pressmeddelande: http://regeringen.se/sb/d/14062/a/170468

Microsoft köper Skype

Åtta år och 53 miljoner senare har Microsoft nu lagt vantarna på internettelefonitjänsten Skype. Tråkigt för marknaden av ip-baserade kommunikationstjänster men intressant och se hur bra Live Messenger och Lync kommer att bli. Den värsta farhågan så dagen efter att köpet offentliggjorts är hur Skype ska fungera på plattformar som inte är Microsofts.

Jag hoppas att video och flerpartssamtal prioriteras så att vi får ett verktyg som både går att koppla ihop med växel och telefonitjänster (Lync) och som kraftfull plattformsoberoende webbmötestjänst (lik Adobe Connect).

Förslag på standard för att beskriva utbildningar

I dagarna skickades EMIL-standarden ut på remiss. EMIL står för Education Information Markup Language och är ett förslag på stan-dard för vad utbildningar ska märkas upp med för att de ska pre-senteras på bästa sätt i olika webbtjänster. Bakom förslaget står en teknisk kommitté på Swedish Standards Institute (SIS) bestående av representanter från Högskoleverket, Skolverket, VHS, Folkhögskolornas informationstjänst, YH-myndigheten, Arbetsförmedlingen, Studentum och Metro. Om du vill påverka innehållet i den kommande standarden vill SIS ha dina förslag på förändringar senast den 23 maj. Förslag skickas till Åsa Wallström, asa.wallstrom@sis.se.

Nyheter&debatt . Nummer 3 . 2011 .