Archive for the ‘ Webb 2.0 ’ Category

Sökmotoroptimering? Behövs det?

Jag har alltid tyckt att sökmotoroptimering är lite ‘monkey business’. Från siter som hade alla 4000 nyckelord i headern till företag som lovade att deras kunder skulle synas top 5 på Google. Och det är klart att top 5 är attraktivt: 95% av alla 15 – 22 åringar i västvärlden använder Google som ingång till ny information på webben. De flesta sökningarna är helt unika: 25% av sökningarna på Google har aldrig gjorts tidigare. det beror på att vi söker efter längre och längre fraser, ja hela meningar.

Så ok, det kan vara viktigt. Hur ska man då tänka? Jo, Google gillar viktiga sidor. Hur viktig en sida är bestäms av massvis av parametrar av vilka vi kan påverka (och ana) några. Hur många som länkar till sidan, besöker sidan, delar sidan i social nätverk, vart sidan befinner sig i din sitestruktur… Grundregeln blir ändå att underlätta för besökarna och därmed för Google. Gör sidan enkel att dela, ha en tydlig site struktur där varje sida är en potentiell startsida, ha en väl strukturerar text (det betyder tydlig title, rubrikstruktur och ingress –  tänk på att titeln i Google är max 55 tecken lång och ingressen 155 tecken). länknamnet berättar för Google vad sidan handlar om – ”läs mer” är alltså värdelöst!

Att arbeta med nyckelord är också bra, särskilt om det används av webbplatsens navigation (som taggar eller i webbsök). Sökbegreppen bör vara så unika som möjligt, inte massvis med sidor m samma sak på samma webbplats. Kolla googles sökförslag (de ord Google besökarna använder för att hitta till er) för idéer! men glöm inte att ”the long tail” -sidorna ofta genererar lika många eller fler besökare som huvudsidorna!

Hur avslutar jag detta nu då? Ja, Altavista finns fortfarande – och är idag en mycket bra sökmotor!

 

Är informationsavdelningen överflödig i en webb 2.0. organisation?

Jag tycker det är kul med företag som verkligen går in för att använda sig av populära sociala webbtjänster. Nasa:s alla tjänster eller Govfresh som samlar alla sociala webbaktiviteter från den Amerikanska regeringen. Eller Dell som hävdar att de sålt för 3 miljoner dollar på Twitter (genom Twitterexklusiva erbjudanden).

Sedan kom nyheten om att KK-stiftelsen i stort avvecklar sin informationsavdelning, och jag började fundera. Troligtvis upphör inte KK-stiftelsen med att försöka nå ut och påverka och sprida sina initiativ. Det är nog bara andra som ska göra det. Nå ut via andra kanaler och medier. Anställda med andra huvuduppgifter än information förväntas ändå göra sin röst hörd (och nu pratar jag inte längre om KK-stiftelsen, vars incitament för mig är helt okänt). Betyder det att kommunikationsvetenskap är en e-kompetens som vi förväntas behärska? Och vem ska stå för strategin? IT-avdelningen?

Jag tror att de unga vuxna som nu träder in på arbetsmarknaden verkligen är uppkopplade dygnet runt. Hur många stänger av sin mobiltelefon på natten? Att kolla sin e-post på bussen till jobbet är att komma väl förbered – att redan ha gjort prioriteringarna innan arbetsdagen börjar. Och finns inget brådskande, så kan dagen inledas med att jobba på ett café utanför kontorets väggar. Vore det inte en dröm att alltid få arbeta i de miljöer som känns kreativa? Det är ingen teknisk omöjlighet utan en organisatorisk.

 Men, och åter till ämnet, kan denna ständiga awareness och spridning ersätta den taktiska, eftertänksamma kommunikation som informationsavdelningarna står för? Jag tror inte det, men jag tror att informationsavdelningarna ska leda och uppmuntra utvecklingen – då kan de ta en strategisk roll.

Skolverket ett föredöme i användarvänlighet – en hyllning till telefonen

Men inte för att de har någon spektakulär webbsida – utan att de har en öppen och tillgänglig kontaktväg dit inga frågor är för dumma och alla alltid välkomna. Ja, jag talar om en telefontjänst – ingen chatt, FAQ eller webb app.

För i grund och botten måste myndigheter och andra i den offentliga sektorn svara på frågor och vara tillgängliga för alla som inte med lätthet navigerar på en webbsida, formulerar sina frågor i skrift eller ens vet vad det är för fråga de bör ställa för att stilla sina oroliga funderingar.

Vägledningsinfo.se är ett annat tydligt exempel på att vissa frågor måste avhandlas med en annan människa som mottagare. En fråga ställd till en människa tolkas och benas ut med motfrågor på ett sätt som inga webbapplikationer klarar av. Denna mänskliga resonans behövs för besvärliga ämnen som studie- och yrkesvägledning, skatte regler m.m. Någonting som alltså Skolverket tagit fasta på med upplysningstjänsten. Sedan kan en webbsida vara bra att hänvisa till, så att den som frågar får en konkret, skriftlig källa att återvända till för senare referenser.

Webb 2.0? Ja, när hela webben beter sig som på Facebook och när webbkameraverktyg blir mer och mer allmänna som ingångar på webbsidor och inte begränsas av personliga konton. I dag kan de endast användas som komplement till… just det: telefonen.

Den semantiska webben är pedgogik för IT-system.

Med Manu Sporny, President/CEO Digital Bazaar, Inc

Social Learning = sociokulturellt lärande med IT-stöd?


Internet var för mig redan från början ett socialt media. Mirc, ICQ och de första hemsidorna användes för att interagera med andra människor, redan bekanta eller nya. Men först med ”web 2.0” slog de sociala delarna igenom med full kraft, med samma möjligheter till grafisk kommunikation som tidigare bara envägswebbsidorna kunnat göra. Tekniken har också blivit lättare, kompetens bland användarna ökat och fler har fått tillgång till Internet. Nu kan vi använda de social verktyget för det efterfrågade lärandet.

C4LPT learning network har skrivit en guide till vad Social Learning är. Den ger en snabb historisk inblick och konkreta tips. Finns här:
http://www.c4lpt.net/pg/pages/view/296/

Tuffare tider för gratistjänsterna

Wikipedia har sedan en tid bett om donationer för att täcka sina löpande kostnader och YouTube går tydligen med otrolig förlust. Hur länge dessa tjänster leva på reklamintäckter från Google? Kommer vi få se nya affärsmodeller nu?