Archive for the ‘ läsbarhet ’ Category

Beyond visualization

Visualisering eller informationsgrafik är ett effektivt sätt att förklara komplexa data. I tidningssammanhang har detta utnyttjas sedan 1861 och Londontidningen The Daily Courants grafik över Napoleons misslyckade marsch mot Moskva (se Wikipedia artiklar om The Daily Courant, och Infographics).

På webben ges informationsgrafiken nya möjligheter. Grafiken kan vara interaktiv som i Skolverkets ypperliga exempel där det Svenska skolsystemet presenteras. Men man kan också låta besökarna själva styra över vilka data som ska visualiseras, DN.factlab är ett bra exempel.

Trenden inom skolområdet är att eleverna (och kanske snarare deras föräldrar) ska kunna jämföra skolor mot varandra, se t.ex. skolverket, Nacka kommuns jamforaren. Återstår att se om det går att göra inför valet av högskolestudier, där det ofta är ett komplexare val: behörighetskrav, framtida arbetsmarknad, studentbostäder m.m. torde vara intressanta faktorer i valet av en utbildning.

Annonser

Använd bilder på människor för det viktigaste innehållet…

…och låt dem titta på det du vill dina besökare ska läsa. James Breeze skriver på sin blogg (http://usableworld.com.au/) om en eyetracker studie som tydligt visar att vår uppmärksamhet dras till ansikten (bilder på ansikten). Det kanske inte är så konstigt – vi vet ju hur effektivt bilder är och att de bilder med människor på är mer effektiva än dekorbilder. Nytt för mig var att vi faktiskt kan påverkas att titta på textuellt innehåll beroende på vart personen på bilden tittar. Samma beteende som i verkliga livet alltså (tänk det gamla practical joket där man stirrar uppåt och får andra att ställa sig bredvid och titta). Följ länken nedan och testa själv på James bilder – ett helt mänskligt beteende som också fungerar på webben!

http://usableworld.com.au/2009/03/16/you-look-where-they-look/

em istället för pixlar… men vad är em?

Relativa mått som anpassar sig efter användarens inställningar (läs: speciella behov) är bra. Att använda em istället för storlek i pixlar eller punkter på webbplatsern är därför jättebra. Tillgängligt. Men ganska svårt att arbeta med.

En em är nämligen lika mycket som en punkt i den storlek man utgår ifrån. På webben utgår man ifrån att 1 em är 16px eller 12punkter.  Alltså inte som bilden föreslår; storleken för ett M. Med dessa förhållanden kan man sedan mer eller mindre utgå ifrån hur webbläsarna kommer tolka dina mått. Eller? Slutar uträkningen på en decimal kommer webbläsarna att avrunda olika. Perfekt på pixeln är ett minne blott.

Vi tar ett exempel. På studera.nu har man satt standardmåttet till 0,7 em dvs till 70% av webbstandard tillika 11 pixlar eller 8 punkter. Mittkolumnen på startsidan är 34 em vilket blir 374 pixlar, minus den padding (marginal) satt till 0,9 em till höger och vänster (tot 20 pixlar). Text och bilder kan vara maximalt 354pixlar breda.

Se gärna den smarta lilla konvereteraren på http://pxtoem.com/. Som gör livet lite enklare.

Målgruppsanpassning av webbsidor – ur pedagogiskt perspektiv

Webbplatser är som vi vet kommunikationskanaler mellan en avsändare (hädanefter benämnt som organisationen) och dess intressenter. Ett vanligt problem är att en organisationswebbplats är strukturerad efter hur verksamheten är organiserad; alla avdelningar har sina sidor etc. istället för att försöka ta reda på vad besökarna vill ha.

Större webbplatser kan behöva arbeta med målgruppsanpassningar. Att försöka ge besökaren det som hon vill ha eller behöver. Det vanligaste exemplen på det är webbshopparnas rekommendationer typ ”gillade du det här gillar du kanske också…”. Ur ett pedagogiskt perspektiv är det handlar det också om att möta användaren (den lärande) i den situation denne befinner sig. Fast mer åt det behovsstyrda än åt vad den lärande kan tänkas gilla.

Inom högre utbildning handlar kan det handla om att beskriva andra forskare/författare och visa att det som presenteras här och har bäring på tidigare teorier eller liknande.

Tekniskt sätt är metamärkning av innehåll kopplat till en bra målgruppsanalys nyckeln. Vet man vilka sina användare är (som i en LMS eller på ett intranät) är det ännu enklare. Att aktivt kategorisera sitt webbinnehåll och arbeta med fokusgrupper inom varje identifierad målgrupp som hjälper redaktörerna värdera innehåll ökar värdet av besöket på webbplatsen. Sociala webbsidor har ytterliggare dimensioner där besökarna kan bygga sitt eget innehåll (detta kan dessutom ligga till grund för målgruppsanalyser). På en högskola skulle man kunna koppla användarnas slagningar i biblioteksdatabaser och tidskriftssamlingar mot vilka kurser de läser och kanske tillslut hoppa över kurslitteraturen.

I slutändan är målgruppsanpassning av innehåll och användbarhet delar av hur man pedagogiskt använder sina webbresurser.

(Bildkälla: http://leewoodard.com/anent/arbetsprover/foto/33.gif)

Layout för ökad läsbarhet med fokus på vad avsändaren vill förmedla

Titt som tätt uppstår diskussionen om hur man ska disponera innehållet på en webbplats. Mycket är tycke och smak: bilders storlek, vissa färgval etc. Annat baserar sig på tillgänglighet och är mer eller mindre vedertagna regler, färger och bakgrundsfärger för text (kontrast), storlek på klickytor och knappar… Men själva dispositionen av innehållet man vill förmedla kan (tydligen) diskuteras. Det finns förespråkare för att förstasidan ska innehålla så mycket som möjligt (hela webbplatsens innehåll), andra menar att det är ett redaktionellt ansvar och fokus ska vara på det man vill kommunicera.

Många undersökningar har gjorts (inte minst för att placera sina annonser för bästa uppmärksamhet). Använder man Eye-tracking kan man se vart användarna sveper med sin blick och vart man stannar upp  och läser. Studiera gör att man kan prata om att man skannar ett innehåll på ett visst sätt: i F-form (Jacob Nielsen), Yahoo:s Publisher Network menar att användarna på ett sätt, Google på ett annat och tillverkarna av Eytrackerverktyget på ett tredje… listan kan säkert göras mycket längre.

Värmekartor över användarnas ögonrörelser
F-form, källa: http://www.useit.com/alertbox/f_reading_pattern_eyetracking.jpg.


Eyetrack III, slutsats från undersökning av The Poynter Institue, källa http://www.poynterextra.org/eyetrack2004/images/eyemovement.jpg.


Bästa ställena för annonser enligt Google, källa: http://www.google.com/images/adsense/en_us/support/general_en.jpg.

Att generalisera dessa studier är däremot lite farligt. Användarna tittar ju bara där det finns innehåll att titta på. Därför kan man inte applicera rörelsekartorna (rekomendationerna) annat än de är gjorda på webbplatser med liknande utseende och med liknande syfte/bransch. De viktigaste frågorna blir således:

  • Vad vill besökarna ha?
  • Vad vill vi visa dem?
  • Vad har vi för andra element som drar till sig uppmärksamhet (rörligt material, färglada bilder etc)?

Mina råd är att utgå från att gör layouten ”så enkel att det gör ont” (tyvärr vet jag inte vem som först myntade det uttrycket). Värdera innehållet: viktigast får störst utrymme centralt placerat, låt navigeringen ta plats (utgå från att många besökare vill ha mer information/letar efter något specifikt), arbeta aktivt med hjälpmenyer och genvägar till innehåll längre ner i strukturen – värdera innehåll som är aktuellt för tillfället eller viktigt för många. Det finns ingen enkel allenarådande lösning att applicera! Prata med dina användare!

 

Länkar: