Archive for the ‘ Distansutbildning ’ Category

Distansutbildningen ökar på alla sätt!

Hösten 2009 gav 3 510 st fristående kurser och 210 st program på distans. 2001 var det samlade utbudet drygt 2 000.

En tredjedel av alla fristående kurser på grundnivå ges på distans. Flest inom Juridik och samhällsvetenskap.

Antal studenter:
1/5 av alla studenter läser på distans,
1/3 om vi räknar in dem som kombinerar campusstudier med distansstudier.

De senaste 10 åren har antalet studenter som läser kurser och program på distans ökat med nästan 100 000 st. Från 36 000 2001 till 134 000 st 2011.

Eller om ni så vill 84 000 st läser bara på distans och 50 000 kombinerar dessa olika studieformer. Ska jämföras med det totala antalet registrerade studenter som under samma tioårsperiod ökat från 329 997 till 433 540!

Störst i Sverige på distansutbildning är Mittuniversitetet med 5 281 helårsstudenter, Linnéuniversitetet har 4 647, Umeå universitet 4 526 och Högskolan Dalarna 3 628.

Det kan man också se i högskolornas styrdokument och visionsdokument. Fler än hälften av de lärosäten som besvarade Högskoleverkets enkät i slutet på 2010 saknar lärosätesgemensam strategi för distansutbildning. Några få positionerar sig inom distansutbildning och eller flexibelt lärande i sina visionsdokument bl.a. Mittuniversitetet, Linnéuniversitet och Högskolan Dalarna. I  Linnéuniversitetets strategidokument kan man t.ex. läsa att universitetet ska:

”Satsa på tillämpning och användning av digitala verktyg, flexibelt lärande och ett webbaserat utbildningsinnehåll.”

Bland lärosätena är de positiva fördelarna med distansutbildning och IT-stöd i undervisningen att det:

  • Breddar rekryteringen,
  • Breddar upptagningsområdet, nationellt och internationellt
  • Främjar attraktiva studiemiljöer – även för campusstudier
  • Bidrar till livslångt lärande
  • Svara upp emot kompetensbehov i regionen

Det sist nämnda är extra intressant i och med studieavgifter för icke europeiska studenter. Några lärosäten nämde ett ökat samarbete med lärcentra i regionen (Gävle, Väst, Umeå).

E-boken – boken som aldrig blir klar?

Marknaden för e-böcker går trögt, enligt en studie gjord av Svenska Förläggareföreningen  tillsammans med Netopia utgör digitala böcker endast 1,4% av försäljningen av böcker. Längst fram har läromedel (tänk bara animerade illustrationer från geografiboken från högstadiet!) och böcker skrivna för att användas av studenter i undervisningen kommit. Kanske för att det redan funnits en tradition av digitalt publicerade artiklar från olika tidskrifter som publicerar forskningsresultat. Att publicera sig har länge varit forskarens sätt att utmärka sig – och i många fall helt avgörande i arbetet med sina doktorsavhandlingar. I och med att forskarna är just forskare i första hand och inte författare (och att det i många artiklar är flera författare) har underlättat det digitala distributionssättet – det viktigaste är att få spridning och bli citerad.

Jag läser just nu Loretta Napoleonis bok Made in China. Boken går igenom så många exempel som slutsatser dras ut av och författaren står oemotsagd. Denna bok är ett inlägg i den (national)politisk-ekonomiska debatten och som debatt inlägg skulle den må bra av att opponeras på – av andra författare.

Jag erkänner, läsplatta eller inte, har jag svårt att föredra en e-bok framför en i papper. Rapporter däremot (och sådana som inte behöver läsas från pärm till pärm) läser jag på skärmen. Men i Napoleonis bok skulle jag vilja ha ett digitalt komplement en fortsatt diskussion där författaren är redaktör och där de diskuterande rösterna är andra böcker som kommenteras utförligare av författaren.

Jag tänker, och det är slutsatsen i detta inlägg, att det mervärde e-boken kan ge är just att den kan ändras löpande. Att argumenten kan förklaras noggrannare om det behövs och poängerna göras tydligare. För att länka till relaterade videoklipp (tal av politiker etc), intervjuer och filmer tror jag är för svårt upphovsrättsligt – även om det är en kul idé.

Referenser:

http://forlaggare.se/media/40453/svenska%20inneh%C3%A5llstj%C3%A4nster%20i%20den%20digitala%20ekonomin.pdf

 

400 nya platser på civilingenjörsutbildningen

Antalet platser på civilingenjörsutbildningarna ska öka med 400 till höstterminen nästa år. De största ökningarna sker på KTH och Chalmers som får 150 platser var. Lund får 50 nya platser. Uppsala och Linköping får 25 vardera. Inriktningen är upp till högskolorna att bestämma. Fullt utbyggd kostar ökningen 180 miljoner 2017.

Synd bara att inte potentialen i distansutbildning inte uppmärksammas. Det finns redan idag ett fungerande koncept: ING ONLINE. Högskoleingenjörsexamen i datateknik/elektroteknik som studeras på distans via internet. Programmet ges i samarbete mellan 5 universitet och högskolor. Startades redan våren 2004, med stöd från Nätuniversitetet, och ges alltså fortfarande – även om några lärosäten hoppat av.  Kvar i samarbetet är  Blekinge Tekniska Högskola (BTH), Högskolan i Gävle (HIG), Luleå tekniska universitet (LTU), Mittuniversitetet (MIUN) och Umeå Universitet (UMU).

Hur förhåller sig utvecklingen av den IT-stödda distansutbildningen i Sverige till omvärlden?

http://www.flickr.com/photos/reallynuts/4228018531/sizes/z/in/photostream/

När Sverige satsade på IT-stödd distansutbildning var ett av målen att bredda rekryteringen till högskolan. I dag 10 år senare kan konstateras att det handlar mer om livslångt lärande och fortbildning än om att öka representationen från olika studieovana grupper. Sveriges utveckling finns beskriven i ett tidigare blogginlägg (16/12-2010). Ett flertal länder har haft en liknande utveckling Norgesuniversitetet, Swiss Virtual Campus, Virtuelle Hochschule Bayern, Finnish Virtual University, Joint Information System Commitee (Storbritannien), SURF-foundation (Holland) är några exempel på myndigheter och organisationer som bildats för att stödja kvalitativ och kvantitativ utveckling av distansutbildning. I Sverige, Finland och Schweiz har man valt att lägga ned eller minska det nationella stödet, medan man i Holland, Storbritannien och Norge fortsätter att finansiera nationella organisationer/myndigheter. I Holland, Storbritannien och Finland har man dessutom gjort strategiska satsningar att bygga upp nationella öppna (distans) universitet.

I ett globalt perspektiv är det kanske satsningar på de öppna universitet som fått störst betydelse, i alla fall vad gäller breddad rekrytering. Ett exempel är: Indira Ghandi National Open University, Indien som med sina ca. 3,5 miljoner studenter är världens största lärosäte. Det är också i Asien och Afrika som den riktigt stora utvecklingspotentialen finns. I Indien vill myndigheterna öka övergången till högre utbildning från dagens 14 miljoner till 40 miljoner år 2020 – med en ökning från dagens 24% distansstuderande till 40%, och i Tanzania räknar man t.ex. med en tredubbling av studentantalet från 2009/10 till år 2025 och.

I många länder handlar satsningen på distansutbildning om breddad rekrytering till högskolan, men i vissa länder, mest utmärkande är kanske Australien och storbrittanien, så är distansutbildningen också en viktig exportprodukt. Storbritannien har gjort stora mer eller mindre lyckade satsningar på distansutbildning som exportvara. En av de mest kända är UK e-university som till en kostnad av 63 miljoner pund värvade blott 900 studenter innan projektet lades ner 2004 medans Open University UK som med ca. 180 000 studenter är Storbritanniens största lärosäte. I en studie från Sloan Foundation svarar 63 % av tillfrågade institutioner i USA att distansutbildning är affärskritisk verksamhet.

Källa: Kartläggning av distansverksamheten vid universitet och högskolor (2011), Rapport 2011:2R, Högskoleverket.

Begreppet distansutbildning

I högskoleverkets kartläggning av distansverksamheten vid Sveriges högskolor uppdagades ett ganska stort problem: vad ska räknas som distansutbildning. Högskoleverket frågade t.ex. om hur mycket resurser lärosätena satsar på sin distansutbildning. Problemet var att samma IT-pedagogiskt stöd lika gärna kunde stödja traditionell campusförlagd utbildning.

Statistiskt sett baseras den officilla statistiken på det som lärosätena rapporterar in som distansutbildning efter definitionen ”Utbildning där lärare och studenter i huvudsak är åtskilda i tid och/eller rum”. Här räknas webbaserade utbildningar in såväl som utbildningar förlagda vid lärcentrum – distans från lärosätet.

men är en lärcentraförlagd utbildning distans för studenten? Förmodligen inte. Studenterna är inte åtskilda i tid och/eller rum, de måste träffas för föreläsningar (där läraren kan befinna sig någon annan stans). Därför behövs ett tydligt beggrepp för presumtiva studenter så att de vet hur undervisningen kommer att bedrivas. Hur mycket distans i tid och rum de kan förvänta sig.

Ett av de bättre förslagen på området kommer från I. Elaine Allen och Jeff Seaman i rapporten Learning on Demand, Online Education in the United States, 2009. Bilden nedan är därifrån:

 

Distansutbildning inom högre utbildning: Vad pågår idag? På högskolemyndigheterna och nationellt?


Nätuniversitetets studentinformation delades mellan HSV (information och marknadsföring) och VHS (söktjänst, teknik). Motsvarande information som tidigare funnits på www.netuniversity.se har tillkommit på http://www.studera.nu. Någon marknadsföring av IT-stödda distanskurser finns inte längre.

Vissa specifika sätt att sortera IT-stödda distanskurser på har inte förts över till hitta utbildning på www.studera.nu, se mitt tidigare blogginlägg. För hoppningsvis kommer dessa att finnas på VHS nya webbplats för antagning som lanseras under 2011 (då försvinner antagning från studera.nu).

Ett kompetens- och erfarenhetsutbytes nätverk för strategisk IT-användning i högre studier, ITHU, lever kvar från NSHU-tiden och träffas regelbundet via e-möten och nationella samlingar. Nätverket tog initiativ till ett samarbete kring e-mötessystem som sedan SUNET handlade upp och tillhandahåller anslutna högskolor. Flera andra nätverk inom fältet IT och högre utbildning t.ex. Samverkan för nätbaserad högskoleutbildning (SNH)[1] som tillsammans med Utbildningsradion vill utveckla bättre distanskurser. Det Västsvenska kontaktnätet för flexibelt lärande (VFK) [2] är ytterligare ett.

Under de senaste åren har Högskoleverket varit ledande vad gäller kompetens inom utvärdering av distansutbildning och e-lärande. Under 2009 anordnade vi en europeisk konferens i samarbete med ENQA kring kvalitet och kvalitetsutvärdering av e-lärande inom högre utbildning. Vi är som enda kvalitetsutvärderingsorganisation i Europa medlemmar i European Foundation for Quality in e-learning (EFQUEL) och den rapport om kvalitet i e-lärande som verket publicerat(E-learning quality, 2008:11R) används såväl i nationella som internationella sammanhang. International Council for Distance Education (ICDE) Study Group on quality in e-learning använder den t.ex. som ett av få exempel på nationella program för kvalitet I e-lärande.

Utbildningsdepartementet har gett Högskoleverket i uppdrag att kartlägga distansutbildning under detta år. Uppdraget lyder:

”I syfte att utveckla kunskapen om distansutbildningens förutsättningar och möjligheter ska Högskoleverket under 2010 redovisa en uppföljning och kartläggning av distansverksamheten vid universitet och högskolor. Redovisningen ska bland annat innefatta en analys av studenterna på distansutbildningar, lärosätenas utbud och strategier för distansutbildning.”

Några preliminära resultat från den kartläggningen är att lärosätena inte skiljer på stödet för IT-stödd distansutbildning och stödet för IT i campus utbildningen.  Varken på kostnads- eller organisatorisk nivå. Lärosätena har svårt att driva frågor som är större än sitt eget lärosäte t.ex. upphovsrätt (lärare kontra lärosäte), genomströmningsproblematiken och resursfördelning för utbildning som är flexibel i startdatum och examensdatum samt rättssäker examination för studenter de aldrig träffat ansikte mot ansikte. De anser sig ha mycket att vinna på samarbete kring upphandling (e-mötessystem 2009 och lärplattformar 2011?). Högskoleverket vet inte vad syftet med denna kartläggning är från departementets sida.


[1] SNH-samverkan för nätbaserad högskoleutbildning, är en samverkans-organisation mellan Blekinge Tekniska Högskola, Högskolan i Gävle, Luleå tekniska universitet, Mittuniversitetet och Utbildningsradion. SNHs kurser ska vara ett föredöme med sin goda kvalitet som en följd av samverkan och användande av pedagogiska metoder passande för nätbaserad utbildning. Syftet med samverkan i SNH är;

  • gemensamt utveckla, pröva och utvärdera pedagogiska och tekniska metoder för nätbaserad utbildning.
  • Genom UR:s medverkan nyttja tv-och radiomedierna för kursinslag, rekrytering och marknadsföring.
  • Genom att utveckla större flexibilitet i fråga om kursstart och studietakt samt större möjligheter till tillgodoräknande ges studenterna större tillgänglighet till kursutbudet.

SNH ska inrikta sig på fort- och vidareutbildning på högskolenivå. För närvarande finns ett antal fokuserade ämnesområden som SNH arbetar inom: IT/Teknik, Hälso- och sjukvård, Pedagogik, Ekonomi och Ledareskap samt Samhällsfrågor. Lärare  inom SNH lärosätena kan du ansöka projekt eller kursutvecklingsmedel.

[2] VKF är en del av det Västsvenska universitetssamarbetet (VUS). I samarbetet ingår nio lärosäten i Västra Götalands län, Hallands län, Värmlands län, Jönköpings län som samarbetar med lärcentra i dessa län. VKF ägnar sig i första hand åt distansutbildningsfrågor. Ett prioriterat område är utveckla samarbetet mellan lärosäten och lärcentra i Västsverige för att medborgarna i denna del av landet ska få god tillgång till högre utbildning oavsett bostadsort.  VFK stöds av Västra götalandsregionen.

Distansutbildning inom högre utbildning: Historik över regeringens satsningar på distansutbildning inom högre utbildning 2002 – 2008

Satsningen på IT-stödda distanskurser med Nätuniversitetet – samarbete mellan 35 universitet och högskolor – mellan 2002 t.o.m. 2004 delades närmare en halv miljard kronor ut i extra anslag. Lunds universitet hade under dessa tre år 383 kurser på distans, 14 572 studenter och 3 576 HST vilket gav dem 42 205 000 kr i extra anslag – mest i Sverige.

Under perioden 2002 – 2008 satsade Myndigheten för Sveriges nätuniversitet och Myndigheten för samarbete inom högre utbildning (NSHU) närmare 156 000 000 på projekt inom områdena Pedagogisk utveckling, Breddad rekrytering och IT-stödd distansutbildning. Många av projekten var samarbeten mellan lärosäten varför summan som respektive lärosäte erhållit bara stämmer indirekt: Umeå universitet erhöll ca. 17 000 000 och var representerade i 51 projekt, Göteborg ca. 11 000 000 och deltog i 43 st projekt.

Utöver projektmedel marknadsfördes Nätuniversitetet med ca 18 000 000 under denna period.

2007 var 8 % av alla kurser och program var IT-stödda distansutbildningar (Nätuniversitetskurser). Motsvarande siffra 2002 var 4,3 %.

2008 avvecklades NSHU.