Metodik för Nätbaserat lärande

 

En av utmaningarna för dagens universitetslärare är att studentgrupperna har förändrats.

Spridningen i förkunskaper liksom social och kulturell bakgrund, är stor. Många utbildar sig parallellt med att de arbetar och har familj. Samtidigt ökar behovet av vidareutbildning i arbetslivet. De nya kraven på högskolan kan sammanfattas med begrepp som flexibel utbildning och livslångt lärande. Ett sätt att möta dessa behov är att erbjuda nätbaserade distanskurser och campuskurser med nätbaserade inslag.
Nätbaserat lärande ger viss frihet i studierna samtidigt som det kräver nya pedagogiska grepp och lösningar. I nätbaserat lärande förändras både lärar- och studentrollen. Läraren blir mer av mentor och handledare än traditionell lärare och föreläsare. Samtidigt kommer studenterna och deras kunskapsutveckling i fokus på ett nytt och spännande sätt när traditionell föreläsningspedagogik ersätts eller kompletteras med inslag som bygger på dialog och kommunikation.

En nätbaserad kurs kan liknas vid ett fortlöpande seminarium där examinationen sker via PM, papers, hemtentor, bedömning av inlägg i diskussionsfora, osv. och där diskussionerna sker i olika virtuella diskussionsfora.

Skapa överblick

Det finns många olika sätt att skapa överblick över ett visst kunskapsfält eller förmedla information. Vid nätbaserade studier är det mycket material som studenten måste gå igenom själv utan att träffa läraren eller andra studenter öga mot öga. Det gäller därför att förmedla en tydlig kursstruktur, dvs. dela upp kursen i moment för att öka överblicken och skapa tydliga ramverk för diskussionerna så att de olika diskussionsfora fungerar som seminarierum. Vad som passar bäst måste avgöras från fall till fall, utifrån ämne och studentgrupp. Att något har fungerat i campusmiljö behöver inte innebära att det kommer att fungera i en nätbaserad miljö.
Ett kursavsnitt kan kallas för många saker, t ex kursmoment, kursmodul, tema, fall, övning osv., men tänk på att använda en konsekvent terminologi för att undvika missförstånd. En kurs kan vara uppdelad på så många kursavsnitt som läraren önskar men varje avsnitt bör vara tydligt avgränsat. Det kan t ex bestå av föreläsningar, introduktionstexter samt bild- och ljudpresentationer. Allmänna frågeställningar, diskussionsfrågor och andra former av uppgifter bör klart och tydligt anges, liksom den litteratur som ska bearbetas samt avsnittets start- och slutdatum. Tänk dock alltid på att avgränsa varje kursavsnitt tidsmässigt så att det blir tillräckligt med utrymme för diskussioner på alla kursavsnitt.

Grupparbete
En viktig fråga att ta ställning till redan i inledningsskedet av kursplaneringen är arbetsformerna. Grupparbete ger många pedagogiska vinster. I mindre grupper får studenterna möjligheter att fortlöpande och interaktivt bearbeta och diskutera kurslitteraturen, vända och vrida på frågeställningar, bygga upp kunskaper gemensamt och hitta lösningar på problem. Det ger förmåga att samarbeta via webben – en kompetens som alltmer efterfrågas i ett nätbaserat arbetsliv.

Inget säger dock att en nätbaserad kurs måste innehålla grupparbeten. Man kan t ex organisera förberedande diskussioner i mindre grupper eller i helgrupp och låta varje kursdeltagare redovisa arbetsuppgifterna via individuella PM, papers etc. Variation mellan gruppuppgifter och individuella uppgifter kan däremot vara ett sätt att skapa dynamik i arbetet.
Det finns naturligtvis samma problem med grupparbeten på nätbaserade kurser som på vanliga campuskurser. Grupparbete kräver samordning och någorlunda jämlika arbetsinsatser. Ojämna arbetsinsatser – t ex studenter som producerar för mycket, för lite eller inte följer instruktioner – kan orsaka stora problem. Studenter som plötsligt överger en grupp stör arbetet, skapar ofta mycket irritation och kan t o m splittra gruppen.

Gruppstorlek
Gruppernas storlek är för det mesta av avgörande betydelse för hur väl de fungerar. För stora grupper kan innebära stora textmängder och stor offentlighet för den enskilde studenten. I små grupper riskerar istället diskussionen att bli rumphuggen. Risken för avhopp kan öka om gruppen reduceras. Gruppstorleken måste, som i campuskurser, bestämmas utifrån ämne, uppgifternas omfattning och det totala antalet studenter.

Generellt kan man säga att studenternas benägenhet att lämna en nätbaserad kurs minskar då de ingår i mindre grupper och det kan därför vara lämpligt att låta grupperna förbli desamma genom hela kursen – om de fungerar. Samtidigt måste man alltid kunna överväga en modell med flexibel gruppindelning under kursens gång. Att skifta grupper kan vara ett sätt att gjuta nytt liv i en falnande diskussion. 

Uppdaterat av Jonas Paulsson 2006-01-30 (Källa: Södertörns högskola, metodik för nätbaserat lärande.)

Annonser
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: