Arkiv för oktober, 2008

Second Life är inte den yngre generationens second choice

I en Google TechTalk-film från 2006 ger Linden Lab några intressanta fakta om invånarna i Second Life.

Bland annat är:

  • 75% av användarna är från USA, med Storbritannien näst största ursprungsland.
  • Könen är jämt representerade; 43% kvinnor
  • 75% av användarna gör av med pengar och 25% är säljare.
  • Medelåldern är 32 och medianåldern 36 år

Framförallt får medelåldern mig att fundera. World Internet Institute (via metro) påstår att var tredje ung tjej har en blogg och i deras rapport ”Svenskarna och Internet 2008” kan man se att andelen som har en egen blogg och läser andras bloggar och/eller är medlem i en webbcommunity är betydligt större än i åldersgruppen 26-30 respektive 31-35 år.

Visst är det så att de som läser på högskolan blir äldre och äldre men jag tror att det måste bli mycket mer direkt i sin kommunikation (som bloggar och communities) för att slå lika stort. Hindret som jag ser det är avataren – för mycket fokus läggs på avataren, mer skulle läggas på andra kommunikationsvägar, egna utrymmen, forum etc… men det kanske är för mycket businessfokus på Second Life för det.

För övrigt: World of Warcraft har alldeles säkert en liknande medelålder samt en åldersgräns på 13år för att ens få spela, men diskussionen om det är ett bra forum för lärande är inte närmelsevis så stor som i Second Life. Trots ekonomi, samarbete, socialisation m.m. Det kostar pengar, men det gör lärosätenas Second life miljöer också.

Inspiration ifrån: http://www.secretlair.com/index.php?/clickableculture/entry/second_life_stats_expanded_early_2006/

Annonser

Lärobjekt i för små bitar?

Återanvändningen av digitala lärobjekt är liten. Kanske beror det på att de digitala lärobjekten är för små. För små objekt saknar en pedagogisk strategi och kontext. De blir alltså för svåra att hantera. Med andra ord är det lättare att återanvända större paket och modifiera innehållet till sin egen kurs – man behöver ”the whole picture” för att förstå.

Metodik för Nätbaserat lärande

 

En av utmaningarna för dagens universitetslärare är att studentgrupperna har förändrats.

Spridningen i förkunskaper liksom social och kulturell bakgrund, är stor. Många utbildar sig parallellt med att de arbetar och har familj. Samtidigt ökar behovet av vidareutbildning i arbetslivet. De nya kraven på högskolan kan sammanfattas med begrepp som flexibel utbildning och livslångt lärande. Ett sätt att möta dessa behov är att erbjuda nätbaserade distanskurser och campuskurser med nätbaserade inslag.
Nätbaserat lärande ger viss frihet i studierna samtidigt som det kräver nya pedagogiska grepp och lösningar. I nätbaserat lärande förändras både lärar- och studentrollen. Läraren blir mer av mentor och handledare än traditionell lärare och föreläsare. Samtidigt kommer studenterna och deras kunskapsutveckling i fokus på ett nytt och spännande sätt när traditionell föreläsningspedagogik ersätts eller kompletteras med inslag som bygger på dialog och kommunikation.

En nätbaserad kurs kan liknas vid ett fortlöpande seminarium där examinationen sker via PM, papers, hemtentor, bedömning av inlägg i diskussionsfora, osv. och där diskussionerna sker i olika virtuella diskussionsfora.

Skapa överblick

Det finns många olika sätt att skapa överblick över ett visst kunskapsfält eller förmedla information. Vid nätbaserade studier är det mycket material som studenten måste gå igenom själv utan att träffa läraren eller andra studenter öga mot öga. Det gäller därför att förmedla en tydlig kursstruktur, dvs. dela upp kursen i moment för att öka överblicken och skapa tydliga ramverk för diskussionerna så att de olika diskussionsfora fungerar som seminarierum. Vad som passar bäst måste avgöras från fall till fall, utifrån ämne och studentgrupp. Att något har fungerat i campusmiljö behöver inte innebära att det kommer att fungera i en nätbaserad miljö.
Ett kursavsnitt kan kallas för många saker, t ex kursmoment, kursmodul, tema, fall, övning osv., men tänk på att använda en konsekvent terminologi för att undvika missförstånd. En kurs kan vara uppdelad på så många kursavsnitt som läraren önskar men varje avsnitt bör vara tydligt avgränsat. Det kan t ex bestå av föreläsningar, introduktionstexter samt bild- och ljudpresentationer. Allmänna frågeställningar, diskussionsfrågor och andra former av uppgifter bör klart och tydligt anges, liksom den litteratur som ska bearbetas samt avsnittets start- och slutdatum. Tänk dock alltid på att avgränsa varje kursavsnitt tidsmässigt så att det blir tillräckligt med utrymme för diskussioner på alla kursavsnitt.

Grupparbete
En viktig fråga att ta ställning till redan i inledningsskedet av kursplaneringen är arbetsformerna. Grupparbete ger många pedagogiska vinster. I mindre grupper får studenterna möjligheter att fortlöpande och interaktivt bearbeta och diskutera kurslitteraturen, vända och vrida på frågeställningar, bygga upp kunskaper gemensamt och hitta lösningar på problem. Det ger förmåga att samarbeta via webben – en kompetens som alltmer efterfrågas i ett nätbaserat arbetsliv.

Inget säger dock att en nätbaserad kurs måste innehålla grupparbeten. Man kan t ex organisera förberedande diskussioner i mindre grupper eller i helgrupp och låta varje kursdeltagare redovisa arbetsuppgifterna via individuella PM, papers etc. Variation mellan gruppuppgifter och individuella uppgifter kan däremot vara ett sätt att skapa dynamik i arbetet.
Det finns naturligtvis samma problem med grupparbeten på nätbaserade kurser som på vanliga campuskurser. Grupparbete kräver samordning och någorlunda jämlika arbetsinsatser. Ojämna arbetsinsatser – t ex studenter som producerar för mycket, för lite eller inte följer instruktioner – kan orsaka stora problem. Studenter som plötsligt överger en grupp stör arbetet, skapar ofta mycket irritation och kan t o m splittra gruppen.

Gruppstorlek
Gruppernas storlek är för det mesta av avgörande betydelse för hur väl de fungerar. För stora grupper kan innebära stora textmängder och stor offentlighet för den enskilde studenten. I små grupper riskerar istället diskussionen att bli rumphuggen. Risken för avhopp kan öka om gruppen reduceras. Gruppstorleken måste, som i campuskurser, bestämmas utifrån ämne, uppgifternas omfattning och det totala antalet studenter.

Generellt kan man säga att studenternas benägenhet att lämna en nätbaserad kurs minskar då de ingår i mindre grupper och det kan därför vara lämpligt att låta grupperna förbli desamma genom hela kursen – om de fungerar. Samtidigt måste man alltid kunna överväga en modell med flexibel gruppindelning under kursens gång. Att skifta grupper kan vara ett sätt att gjuta nytt liv i en falnande diskussion. 

Uppdaterat av Jonas Paulsson 2006-01-30 (Källa: Södertörns högskola, metodik för nätbaserat lärande.)

Elluminate närmar sig högskolan

Nu när Marratechåterförsäljarna väljer att marknadsföra Elluminate blir några frågor extra intressanta:

  • Vad händer nu med Marratech?
  • Är Elluminate bäst anpassad för högskolornas behov?

Visst har Elluminate en rad intressanta funktioner som LMS integrering, grupprum i huvudrummet (breakout rooms), omröstningar och handuppräckningar och möjligheten att spela in och distribuera i något annat (webbvänligare)format vid ett senare tillfälle.

Frågan är bara om dessa fristående lösningar blir attraktiva när unified communications-leverantörerna får ordning på sina lösningar (se mitt tidigare inlägg om NEC-Phillips: https://itlarande.wordpress.com/2008/09/29/unified-communications-%e2%80%93-nec-phillips-visar-hur-det-ska-se-ut/)

Målgruppsanpassning av webbsidor – ur pedagogiskt perspektiv

Webbplatser är som vi vet kommunikationskanaler mellan en avsändare (hädanefter benämnt som organisationen) och dess intressenter. Ett vanligt problem är att en organisationswebbplats är strukturerad efter hur verksamheten är organiserad; alla avdelningar har sina sidor etc. istället för att försöka ta reda på vad besökarna vill ha.

Större webbplatser kan behöva arbeta med målgruppsanpassningar. Att försöka ge besökaren det som hon vill ha eller behöver. Det vanligaste exemplen på det är webbshopparnas rekommendationer typ ”gillade du det här gillar du kanske också…”. Ur ett pedagogiskt perspektiv är det handlar det också om att möta användaren (den lärande) i den situation denne befinner sig. Fast mer åt det behovsstyrda än åt vad den lärande kan tänkas gilla.

Inom högre utbildning handlar kan det handla om att beskriva andra forskare/författare och visa att det som presenteras här och har bäring på tidigare teorier eller liknande.

Tekniskt sätt är metamärkning av innehåll kopplat till en bra målgruppsanalys nyckeln. Vet man vilka sina användare är (som i en LMS eller på ett intranät) är det ännu enklare. Att aktivt kategorisera sitt webbinnehåll och arbeta med fokusgrupper inom varje identifierad målgrupp som hjälper redaktörerna värdera innehåll ökar värdet av besöket på webbplatsen. Sociala webbsidor har ytterliggare dimensioner där besökarna kan bygga sitt eget innehåll (detta kan dessutom ligga till grund för målgruppsanalyser). På en högskola skulle man kunna koppla användarnas slagningar i biblioteksdatabaser och tidskriftssamlingar mot vilka kurser de läser och kanske tillslut hoppa över kurslitteraturen.

I slutändan är målgruppsanpassning av innehåll och användbarhet delar av hur man pedagogiskt använder sina webbresurser.

(Bildkälla: http://leewoodard.com/anent/arbetsprover/foto/33.gif)

Öppna digitala lärresurser i högre utbildning

Återanvändningen av Öppna digitala lärresurser (OER) är i sin linda i Svensk högre utbildning. Vi vet inte mycket om de krafter som styr produktion och användningen av OER. Utmaningen ligger nu hos rektorer och universitetsstyrelser. För att något ska hända krävs att både produktion och användning av OER stöds på lärosätesnivå.

Där har ni sammanfattningen på Per Westman och min artikel om OER i Svensk högre utbildning.

(Bildkälla: http://www.sciecom.org/ojs/public/journals/3/homeHeaderTitleImage_en_US.jpg)

Kort om IT-stöd i högre utbildning och kvalitet

På Högskoleverket arbetar man med att integrera frågan om hur man arbetar med sina IT-stöd i utbildningarna i sin helhets granskning av utbildningskvaliteten.

Jag skulle påstå att en kurs eller utbildning utan IT-stöd är anmärkningsvärt dåligt, en kurs eller utbildning utan genomtänkt användning av IT-stöd är inte heller bra men betydligt bättre och det bästa är om IT-stödet används på ett medvetet sätt med syfte och mål precis som alla andra pedagogiska metoder. 

Återigen handlar det om E-kompetens. Att inte ha med IT-stöd är att förneka samhällets utveckling, att använda det medvetet är att praktisera sin e-kompetens.