Så ok, det kan vara viktigt. Hur ska man då tänka? Jo, Google gillar viktiga sidor. Hur viktig en sida är bestäms av massvis av parametrar av vilka vi kan påverka (och ana) några. Hur många som länkar till sidan, besöker sidan, delar sidan i social nätverk, vart sidan befinner sig i din sitestruktur… Grundregeln blir ändå att underlätta för besökarna och därmed för Google. Gör sidan enkel att dela, ha en tydlig site struktur där varje sida är en potentiell startsida, ha en väl strukturerar text (det betyder tydlig title, rubrikstruktur och ingress -  tänk på att titeln i Google är max 55 tecken lång och ingressen 155 tecken). länknamnet berättar för Google vad sidan handlar om – ”läs mer” är alltså värdelöst!

Att arbeta med nyckelord är också bra, särskilt om det används av webbplatsens navigation (som taggar eller i webbsök). Sökbegreppen bör vara så unika som möjligt, inte massvis med sidor m samma sak på samma webbplats. Kolla googles sökförslag (de ord Google besökarna använder för att hitta till er) för idéer! men glöm inte att ”the long tail” -sidorna ofta genererar lika många eller fler besökare som huvudsidorna!

Hur avslutar jag detta nu då? Ja, Altavista finns fortfarande – och är idag en mycket bra sökmotor!

En tredjedel av alla fristående kurser på grundnivå ges på distans. Flest inom Juridik och samhällsvetenskap.

Antal studenter:
1/5 av alla studenter läser på distans,
1/3 om vi räknar in dem som kombinerar campusstudier med distansstudier.

De senaste 10 åren har antalet studenter som läser kurser och program på distans ökat med nästan 100 000 st. Från 36 000 2001 till 134 000 st 2011.

Eller om ni så vill 84 000 st läser bara på distans och 50 000 kombinerar dessa olika studieformer. Ska jämföras med det totala antalet registrerade studenter som under samma tioårsperiod ökat från 329 997 till 433 540!

Störst i Sverige på distansutbildning är Mittuniversitetet med 5 281 helårsstudenter, Linnéuniversitetet har 4 647, Umeå universitet 4 526 och Högskolan Dalarna 3 628.

Det kan man också se i högskolornas styrdokument och visionsdokument. Fler än hälften av de lärosäten som besvarade Högskoleverkets enkät i slutet på 2010 saknar lärosätesgemensam strategi för distansutbildning. Några få positionerar sig inom distansutbildning och eller flexibelt lärande i sina visionsdokument bl.a. Mittuniversitetet, Linnéuniversitet och Högskolan Dalarna. I  Linnéuniversitetets strategidokument kan man t.ex. läsa att universitetet ska:

”Satsa på tillämpning och användning av digitala verktyg, flexibelt lärande och ett webbaserat utbildningsinnehåll.”

Bland lärosätena är de positiva fördelarna med distansutbildning och IT-stöd i undervisningen att det:

• Breddar rekryteringen,
• Breddar upptagningsområdet, nationellt och internationellt
• Främjar attraktiva studiemiljöer – även för campusstudier
• Bidrar till livslångt lärande
• Svara upp emot kompetensbehov i regionen

Det sist nämnda är extra intressant i och med studieavgifter för icke europeiska studenter. Några lärosäten nämde ett ökat samarbete med lärcentra i regionen (Gävle, Väst, Umeå).

De övriga nominerade är Lunds kommun, openaid.se, Geodata.se, Haparanda stad och Migrationsverket. Eftersom jag har varit med att utveckla Sök & Jämför vill jag ge mig på att utvärdera de övriga motståndet.

Lunds kommun är omöjligt att utvärdera. Antingen är det mycket ”behind the scenes” eller interna administrativa system som gjort dem till en kandidat; på webben kan man varken söka bygglov eller dagisplats. Detsamma kan sägas om www.haparanda.se. Här ger nomineringstexten ett litet riktmärke, gratis e-post till alla kommuninvåndare och Sveriges pappersfria kommun – men hur söker man bygglov och förskoleplats då? (Kul med en webbplats som är klart tvåspråkig utan att ges i två versioner!) Men det kanske inte är webbtjänster som nominerats.

Geodata.se och geodataportalen är förstås beaktansvärt. Jag förstår inte till fullu vad det är som gjorts men att underlätta för andra att bygga vidare på offentlig publik data är mycket bra. Men som jag förstår det är det fortfarande inte gratis. Men Geodata är kul, angeläget och lätt att hitta bra produkter på.

Openaid.se är en visualiseringswebb för Sveriges bistånd. Lika mycket marknadsföring som e-tjänst om du frågar mig. Det enda anmärkningsvärda vore väl om denna data inte var lätt att hitta innan openaid tillverkades.

Migrationsverket är nominerade för att ha infört Lean government och för deras e-tjänst där arbetstillstånd kan sökas i Sverige. Låter jättebra. Bästa möjliga effektivitet OCH förenklade ärenden för dem som vill arbeta i Sverige.

Sök & Jämför utbildning kombinerar öppna data från landets universitet och högskolor (utbildnignar) med tidigare icke systematiserade upgifter från högskoleverket. Tanken är att Sök & jämför utbildning ska bli den plattform där all myndighetsgenererade data som kvalitetsutvärderingar, arbetsmarknadsprognoser etc kopplas till utbildningsutbudet.

Min ranking:

1. Migrationsverket
2. Högskoleveket
3. Geodataportalen
4. SIDA

Ej bedömda: Lunds kommun och Haparanda stad

Marknaden för e-böcker går trögt, enligt en studie gjord av Svenska Förläggareföreningen  tillsammans med Netopia utgör digitala böcker endast 1,4% av försäljningen av böcker. Längst fram har läromedel (tänk bara animerade illustrationer från geografiboken från högstadiet!) och böcker skrivna för att användas av studenter i undervisningen kommit. Kanske för att det redan funnits en tradition av digitalt publicerade artiklar från olika tidskrifter som publicerar forskningsresultat. Att publicera sig har länge varit forskarens sätt att utmärka sig – och i många fall helt avgörande i arbetet med sina doktorsavhandlingar. I och med att forskarna är just forskare i första hand och inte författare (och att det i många artiklar är flera författare) har underlättat det digitala distributionssättet – det viktigaste är att få spridning och bli citerad.

Jag läser just nu Loretta Napoleonis bok Made in China. Boken går igenom så många exempel som slutsatser dras ut av och författaren står oemotsagd. Denna bok är ett inlägg i den (national)politisk-ekonomiska debatten och som debatt inlägg skulle den må bra av att opponeras på – av andra författare.

Jag erkänner, läsplatta eller inte, har jag svårt att föredra en e-bok framför en i papper. Rapporter däremot (och sådana som inte behöver läsas från pärm till pärm) läser jag på skärmen. Men i Napoleonis bok skulle jag vilja ha ett digitalt komplement en fortsatt diskussion där författaren är redaktör och där de diskuterande rösterna är andra böcker som kommenteras utförligare av författaren.

Jag tänker, och det är slutsatsen i detta inlägg, att det mervärde e-boken kan ge är just att den kan ändras löpande. Att argumenten kan förklaras noggrannare om det behövs och poängerna göras tydligare. För att länka till relaterade videoklipp (tal av politiker etc), intervjuer och filmer tror jag är för svårt upphovsrättsligt – även om det är en kul idé.

Referenser:

http://forlaggare.se/media/40453/svenska%20inneh%C3%A5llstj%C3%A4nster%20i%20den%20digitala%20ekonomin.pdf

• vad som påverkar din lön
• vad du ska göra för att få en bättre löneutveckling

Din nya lön ska bestämmas i samtalet mellan dig och din chef!

Synd bara att inte potentialen i distansutbildning inte uppmärksammas. Det finns redan idag ett fungerande koncept: ING ONLINE. Högskoleingenjörsexamen i datateknik/elektroteknik som studeras på distans via internet. Programmet ges i samarbete mellan 5 universitet och högskolor. Startades redan våren 2004, med stöd från Nätuniversitetet, och ges alltså fortfarande – även om några lärosäten hoppat av.  Kvar i samarbetet är  Blekinge Tekniska Högskola (BTH), Högskolan i Gävle (HIG), Luleå tekniska universitet (LTU), Mittuniversitetet (MIUN) och Umeå Universitet (UMU).

• Ingonline:s webbplats: http://www.ingonline.nu/
• Slutrapport från projektet: http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/17999

När Sverige satsade på IT-stödd distansutbildning var ett av målen att bredda rekryteringen till högskolan. I dag 10 år senare kan konstateras att det handlar mer om livslångt lärande och fortbildning än om att öka representationen från olika studieovana grupper. Sveriges utveckling finns beskriven i ett tidigare blogginlägg (16/12-2010). Ett flertal länder har haft en liknande utveckling Norgesuniversitetet, Swiss Virtual Campus, Virtuelle Hochschule Bayern, Finnish Virtual University, Joint Information System Commitee (Storbritannien), SURF-foundation (Holland) är några exempel på myndigheter och organisationer som bildats för att stödja kvalitativ och kvantitativ utveckling av distansutbildning. I Sverige, Finland och Schweiz har man valt att lägga ned eller minska det nationella stödet, medan man i Holland, Storbritannien och Norge fortsätter att finansiera nationella organisationer/myndigheter. I Holland, Storbritannien och Finland har man dessutom gjort strategiska satsningar att bygga upp nationella öppna (distans) universitet.

I ett globalt perspektiv är det kanske satsningar på de öppna universitet som fått störst betydelse, i alla fall vad gäller breddad rekrytering. Ett exempel är: Indira Ghandi National Open University, Indien som med sina ca. 3,5 miljoner studenter är världens största lärosäte. Det är också i Asien och Afrika som den riktigt stora utvecklingspotentialen finns. I Indien vill myndigheterna öka övergången till högre utbildning från dagens 14 miljoner till 40 miljoner år 2020 – med en ökning från dagens 24% distansstuderande till 40%, och i Tanzania räknar man t.ex. med en tredubbling av studentantalet från 2009/10 till år 2025 och.

I många länder handlar satsningen på distansutbildning om breddad rekrytering till högskolan, men i vissa länder, mest utmärkande är kanske Australien och storbrittanien, så är distansutbildningen också en viktig exportprodukt. Storbritannien har gjort stora mer eller mindre lyckade satsningar på distansutbildning som exportvara. En av de mest kända är UK e-university som till en kostnad av 63 miljoner pund värvade blott 900 studenter innan projektet lades ner 2004 medans Open University UK som med ca. 180 000 studenter är Storbritanniens största lärosäte. I en studie från Sloan Foundation svarar 63 % av tillfrågade institutioner i USA att distansutbildning är affärskritisk verksamhet.

Källa: Kartläggning av distansverksamheten vid universitet och högskolor (2011), Rapport 2011:2R, Högskoleverket.

(…) I Dix et al., (1998) beskrivs olika användbarhetsprinciper.  Principerna kategoriseras i tre grupper: lätt att lära,  flexibilitet och robusthet.  Användbarhetsprincipen ”lätt att lära” innefattar  egenskaper som gör att man snabbt förstår hur  webbplatsen ska användas och hur man kan dra maximal  nytta av den. Detta skapas genom att göra webbplatsen  enhetlig och förutsägbar, bland annat genom  användning av standarder för webbplatser vilket får  användaren att känna igen sig.

Man kan förenkla navigering och lättlärdhet genom att  samla alla element som har någon koppling till varandra.  Genom färger, former och linjer styr man användarens  perception i enligthet med staltpsykologiska teorier  och underlättar interaktionen med webbplatsen.  (Andersen, 1998).

Av Krug (2000) beskrivs enhetlighet via begreppet  ”persistent navigation”, vilket kan uppnås genom att  utforma startsidan och dess länkade undersidor så lika  som möjligt. På så vis framgår det tydligt till användaren  att han/hon fortfarande befinner sig på samma  webbplats. En annan delfaktor i detta sammanhang är  hur webbplatsens olika knappar är placerade. På senare  tid har det blivit något av en konvention att placera  exempelvis hjälpknappen till höger i webbplatsers  menyer. Detta fungerar då som ett ytterligare stöd för  användaren som slipper ägna värdefull tid åt att söka  efter denna funktion (Krug, 2000).

Flexibilitet innebär att en användare inte ska vara onödigt styrd i sitt sätt att interagera med systemet. Det kan t ex handla om att göra flera saker samtidigt justera gränssnittet efter egna behov eller att kunna utföra en uppgift på olika sätt (t ex göra en bokning via Internet eller telefon) (Dix et al., 1998).

Principen om robusthet handlar om att användaren hela tiden ska kunna se och förstå vad som händer på webbplatsen, vilket hjälper användaren att uppnå sina mål och att kunna rätta till eventuella fel som uppstår. Dessutom är det viktigt att webbplatsen stöder de uppgifter som användaren efterfrågar. Webbplatsen ska innehålla den funktionalitet som användare förväntar sig i anslutning till den aktuella uppgiften. (Dix et al., 1998).

Ett sätt att öka robustheten är tydlig återkoppling på genomförda handlingar. Ett exempel är att användaren ges en tydlig indikation på att han/hon kommit till en länkad undersida när användaren klickar sig fram på en  webbplats. Ju snabbare feedback desto bättre, eftersom  användaren då fortsätter interaktionen med en känsla av kompetens och egenkontroll. Om handlingen i stället präglas av dålig respons är risken stor att individen tror att handlingen inte genomförts korrekt. Det kan leda till att individen tappar intresset på grund av brist på förståelse och egenkontroll (Deci & Ryan, 1987).

Från ”Ticnet – en användarstudie”, Bidner, Kallioinen, Kim, Paulsson, Ulfvarson och Zällh (Vad gör ni idag?). Inlämningsuppgift i MDI2D1406, KTH. Modifierad för publicering utanför sitt sammanhang.

Statistiskt sett baseras den officilla statistiken på det som lärosätena rapporterar in som distansutbildning efter definitionen ”Utbildning där lärare och studenter i huvudsak är åtskilda i tid och/eller rum”. Här räknas webbaserade utbildningar in såväl som utbildningar förlagda vid lärcentrum – distans från lärosätet.

men är en lärcentraförlagd utbildning distans för studenten? Förmodligen inte. Studenterna är inte åtskilda i tid och/eller rum, de måste träffas för föreläsningar (där läraren kan befinna sig någon annan stans). Därför behövs ett tydligt beggrepp för presumtiva studenter så att de vet hur undervisningen kommer att bedrivas. Hur mycket distans i tid och rum de kan förvänta sig.

Ett av de bättre förslagen på området kommer från I. Elaine Allen och Jeff Seaman i rapporten Learning on Demand, Online Education in the United States, 2009. Bilden nedan är därifrån:

Inledning
De flesta universitet och högskolor tillhandahåller sina utbildningar så att myndigheter och företag kan hämta och presentera dem i sina egna webbtjänster. För att alla utbildningsanordnare ska skicka samma information används en metadata standard kallad EMIL.
Idag hämtas lärosätenas kursutbud primärt av VHS som använder dessa för blivande studenter ska hitta rätt utbildning för att sin högskoleanmälan. Även Skolverket, Metro nya medier och Studentum använder sig av EMIL-beskrivna utbildningstillfällen.
Skolverket har (haft) ett nationellt uppdrag att samla alla utbildningar i det Svenska utbildningssystemet. Uppdraget har resulterat i en nationell databas, s.k. SUSA-navet, och presentation på webbsidan www.utbildningsinfo.se. Metro nya medier hämtar utbildningstillfällen från SUSA-navet för sin webbplats www.allastudier.se.

Från inhämtning av utbildningstillfällen till presentation i webbtjänst och antagningssystem
Utbildningsanordnarna ansvarar själva för märkning av sina utbildningstillfällen och de system som genererar EMIL XML-filer. De tillhandahåller en länk där utbildningstillfällena kan hämtas av andra.
Skolverket och VHS har nav som hämtar utbildningstillfällen. Från naven kan ett samlat utbud exporteras till olika presentationswebbtjänster. Se figur 1.

Figur 1: Vägar för hämtning och presentation av utbildningstillfällen
Den mest affärskritiska vägen ovan är den från inhämtning av utbildningstillfällen från universitet och högskolor till antagningssystemet (NyA). Fel i inhämtning etc. kan resultera i att utbildningstillfället inte är sökbart.
Förvaltning av EMIL-standarden
Standarden som används för att säkerställa så att alla utbildningsanordnare lämnar liknande uppgifter (så att webbtjänsterna kan systematisera presentationen av dem) kallas för EMIL, Education Information Markup Language. Initiativet till samarbetet togs av de myndigheter som hade intresse av att presentera ett samlat utbud av utbildningstillfällen. Under de år som EMIL-arbetet pågått har t.ex. Skolverket, Verket för högskoleservice (VHS), Högskoleverket, Arbetsförmedlingen, Myndigheten för Sveriges nätuniversitet och NSHU, Myndigheten för skolutveckling, Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) deltagit.
Fram till 2008 leddes arbetet av Myndigheten för skolutveckling som i sitt regleringsbrev hade till ansvara att samordna standardiseringsarbete inom utbildningsområdet. När myndigheten avvecklades beslutade deltagarna i EMIL-arbetet att standarden skulle bli en officiell Svensk standard och att samarbetet skulle förläggas till SIS (Swedish standards institute). Idag deltar VHS, Högskoleverket, Skolverket, Arbetsförmedlingen, Metro nya medier, Studentum och Folkhögskolorna informationstjänst i arbetet.

Öppen data och PSI-direktivet
Den 1 juli 2010 trädde lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen i kraft. Lagens har som syftet är att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta medborgares och företags användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter. Vidare ska lagen förhindra att myndigheter fattar beslut om villkor för användning av handlingar som gör att konkurrensen begränsas.
EMIL-standarden är en öppen standard och uppgifterna som utbildningsanordnarna lämnar kan hämtas och presenteras av vem som helst. Skolverket har öppnat SUSA-navet för privata aktörer som Metro nya medier och Studentum hämtar EMIL-data direkt från lärosätena.
Frågan är på vilken nivå i flödet datat ska göras tillgängligt. Ha figur 1 i minnet, datat är fritt tillgängligt från respektive uppgiftslämnare och Skolverket har öppnat upp även det samlade navet. Kopplingen till antagningssystemet är inte öppet. Dit kan besökaren endast komma via VHS utbildningsdatabas.

Ett sista tekniska hinder för ökad service
I takt med att mer och mer information görs tillgängligt i olika register finns möjligheter att komplettera utbildningsdatabaserna med annan information. Högskoleverket har t.ex. identifierat kvalitetsutvärderingar, arbetsmarknadsprognoser och olika enkätresultat som möjliga att presentera tillsammans med utbildningsutbudet. I slutet av 2008 formulerades Högskoleverket ett ”önskat läge” med tankar kring hur utbildningsdatabasen kunde vidareutvecklas och kompletteras med annan information. Förändringarna var inte möjliga inom ramen för studera.nu-samarbetet. Dels för att det inte har varit förenligt med VHS uppdrag från lärosätena – motiverat med att alla utbildningar ska presenteras likvärdigt för att inte förfördela någon i antagningssystemet och dels för arr det var kostsamt och omständligt systemtekniskt då utbildningsdatabasen är en integrerad del av NyA.
Den centrala antagningen för universitets- och högskoleutbildning är unik även i Sverige. Ingen annan skolform har denna lösning. Idag är den största nationella databasen för utbildningstillfällen på universitets- och högskolenivå en integrerad del av detta antagningssystem. Konsekvensen av detta har blivit att Högskoleverket som vill presentera annan information tillsammans med utbildningstillfällena får skapa en egen webbtjänst.
Den täta kopplingen mellan utbildningsdatabas och antagningssystem får en konsekvens till. Det går inte att komma förbi utbildningsdatabasen i NyA om man vill anmäla sig till en universitets- eller högskoleutbildning. Andra webbtjänster kan bara skicka en (1 st) utbildning i taget till utbildningsdatabasen i NyA, för att därifrån göra sin anmälan. Det är alltså omöjligt för en blivande student att göra hela sitt urval i andra tjänster än i utbildningsdatabasen i NyA.
Det vore önskvärt att från andra webbtjänster kunna skicka flera utbildningstillfällen till NyA och skicka dem direkt till antagningssystemet (till inloggningsrutan eller skapa konto-rutan). Se figur 2.

Figur 2: Önskade kopplingar – att kunna gå direkt till antagningssystemet från olika utbildningsdatabaser.

Konkurrensen är klart begränsat mellan de webbtjänster som presenterar utbildningsinformation när anmälan till utbildningarna bara kan göras på ett bra sätt från antagningssystemet självt.