Enligt ISO-standard 9241 definieras användbarhet som:  ”the effectiveness, efficiency and satisfaction with  which specified users achieve specified goals in  particular environments.“ (Dix, Finlay, Abowd, Beale,  1998). För en webbplats innebär detta att den ska stödja besökarna i det ärende de besöker webbplatsen i.  Målet är att besökarna ska kunna utföra sitt ärende, få svar på sina frågor på  ett ändamålsenligt, effektivt och tillfredsställande sätt. Webbplatsen  ska också ha ett utseende som ger en positiv upplevelse,  både vad gäller funktionsdesign och estetik.

(…) I Dix et al., (1998) beskrivs olika användbarhetsprinciper.  Principerna kategoriseras i tre grupper: lätt att lära,  flexibilitet och robusthet.  Användbarhetsprincipen ”lätt att lära” innefattar  egenskaper som gör att man snabbt förstår hur  webbplatsen ska användas och hur man kan dra maximal  nytta av den. Detta skapas genom att göra webbplatsen  enhetlig och förutsägbar, bland annat genom  användning av standarder för webbplatser vilket får  användaren att känna igen sig.

Man kan förenkla navigering och lättlärdhet genom att  samla alla element som har någon koppling till varandra.  Genom färger, former och linjer styr man användarens  perception i enligthet med staltpsykologiska teorier  och underlättar interaktionen med webbplatsen.  (Andersen, 1998).

Av Krug (2000) beskrivs enhetlighet via begreppet  ”persistent navigation”, vilket kan uppnås genom att  utforma startsidan och dess länkade undersidor så lika  som möjligt. På så vis framgår det tydligt till användaren  att han/hon fortfarande befinner sig på samma  webbplats. En annan delfaktor i detta sammanhang är  hur webbplatsens olika knappar är placerade. På senare  tid har det blivit något av en konvention att placera  exempelvis hjälpknappen till höger i webbplatsers  menyer. Detta fungerar då som ett ytterligare stöd för  användaren som slipper ägna värdefull tid åt att söka  efter denna funktion (Krug, 2000).

Flexibilitet innebär att en användare inte ska vara onödigt styrd i sitt sätt att interagera med systemet. Det kan t ex handla om att göra flera saker samtidigt justera gränssnittet efter egna behov eller att kunna utföra en uppgift på olika sätt (t ex göra en bokning via Internet eller telefon) (Dix et al., 1998).

Principen om robusthet handlar om att användaren hela tiden ska kunna se och förstå vad som händer på webbplatsen, vilket hjälper användaren att uppnå sina mål och att kunna rätta till eventuella fel som uppstår. Dessutom är det viktigt att webbplatsen stöder de uppgifter som användaren efterfrågar. Webbplatsen ska innehålla den funktionalitet som användare förväntar sig i anslutning till den aktuella uppgiften. (Dix et al., 1998).

Ett sätt att öka robustheten är tydlig återkoppling på genomförda handlingar. Ett exempel är att användaren ges en tydlig indikation på att han/hon kommit till en länkad undersida när användaren klickar sig fram på en  webbplats. Ju snabbare feedback desto bättre, eftersom  användaren då fortsätter interaktionen med en känsla av kompetens och egenkontroll. Om handlingen i stället präglas av dålig respons är risken stor att individen tror att handlingen inte genomförts korrekt. Det kan leda till att individen tappar intresset på grund av brist på förståelse och egenkontroll (Deci & Ryan, 1987).

Från ”Ticnet – en användarstudie”, Bidner, Kallioinen, Kim, Paulsson, Ulfvarson och Zällh (Vad gör ni idag?). Inlämningsuppgift i MDI2D1406, KTH. Modifierad för publicering utanför sitt sammanhang.